Den frågan har ställts mig nååågra gånger under de senaste veckorna. ”Öhh, bra tack” – har blivit ett automatiskt svar. Jag skulle säga att frågan är i samma klass som frågorna: ”förklara universums uppkomst” och ”beskriv hur kvinnor resonerar”.
Var i hela värden skall man börja berätta om en sådan resa som vi varit med om? Skall jag berätta om den dagen när vi simmade med elefanter (och nästan med krokodiler också)? Om vår extra 6 dagars vandring, tack vare att vårt plan inte kunde landa på världens farligaste flygfält? Eller kanske om hur en grupp på 15, helt obekanta och så olika personer, blev sammansvetsad till en unik grupp som kan utmana 6000 meters toppar? Eller skall jag berätta om hur jag grät på insidan när jag såg svältande barn på gatorna?
Men tre saker, som jag kommer att komma ihåg för resten av livet, skall jag dela med er.
1. Den magnifika, sagolika, och otroligt vackra naturen! Chomolungma, vi ses snart igen.
2. Lokalbefolkningens vänliga och hjälpsamma bemötande.
3. Och till sist, det som kanske berörde mig mest, ett barns spontana reaktion när vi gav en gåva. Var gåvan sedan en fotboll eller penna, så var den glädje som utbrast något helt obegripligt.
Om det är något som jag upplevt under vår resa, så är det att något som kan kännas otroligt litet för mig kan betyda så otroligt mycket för en annan.
Med dessa ord vill jag önska alla läsare en riktig fridfull juletid och lämna er med tanken, att istället för att köpa gåvor till varandra borde vi kanske ge gåvor till de som inget har?
- Kapuanen Johannes
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti